Jag tänkte faktiskt bara börja skriva här, komma igång så att säga. Jag måste nog ändå snart ta upp barnet. (Det lät som att han låg och tryckte på något nyss ...) Väldigt synd att inte hans far är hemma. Jag försöker plåga honom med bajsblöjor så mycket jag bara kan. För det första får jag ändå ta hand om de flesta, och för det andra behöver han vänja sig ;) Det luktar ju inte värst när barnen ammar direkt ...
Vem är då jag? Och varför ska ni läsa denna blogg?
Jag börjar med den första och lättaste frågan.
Jag heter Elin och är 24 år, snart 25 ... alltså född mitt i det glada 80-talet. Jag bor i Lappland ... men Västerbotten. Så mycket mer precis tänker jag inte vara. Ni kommer förresten inte heller att få se några kort på min sambo, det har han absolut avsagt sig ifrån. Ni som känner mig vet liks ändå hur han ser ut och ni andra får fortsätta undra.
28 september 2009 blev vi föräldrar till en liten kille ... eller liten och liten. Han heter Ekel och var rätt stor ändå. 4070 g och 53 cm lång vid födseln. Sedan dess har han bara gått upp och växt och växt.
Han heter Ekel för att vi ville ha något annat namn än Hampus, Lukas, Oskar ... ja de där vanliga namnen som alla barn får idag. Jag har jobbat på dagis en del så jag vet vad som är alldeles för vanligt. Vi fick namnet från min farbror som också heter det. Så det finns bara två Ekel i hela Sverige (som tilltalsnamn) och båda har samma efternamn.
Nu var jag förresten tvungen att ta en paus. Bajslukten hade letat sig över hela vardagsrummet till mina förvisso härdade men känsliga doftsensorer. Och hur man än bär sig åt så måste man alltid byta alla kläder när han har gjort nummer två. Jag trodde att jag åtminstone hade lyckats rädda strumporna men nog hade han lyckats sprattla med benen på något vis så att även de fick förvisas till den redan överfulla tvättkorgen.
Tillbaka till mig då.
Jag är för tillfället föräldraledig, i en vääääldigt lång paus i min utbildning. Jag påbörjade en journalistutbildning efter gymnasiet. Men efter en jobbig höst för 3 år sen tog jag en paus. Jag åkte till Thailand med damerna i min familj, träffade den karl som sedermera blev min sambo och Ekels pappa och gjorde lite praktik istället. Väldigt intressant praktik förresten, jag har aldrig luktat så mycket ko-/hästskit som under de veckorna. Det säger inte så mycket i och för sig då jag inte haft värst mycket kontakt med bönder och deras vardag under min uppväxt.
Nu är i alla fall planen att jag ska ta mig i kragen till hösten. Vi flyttar till storstan, Ekel får vara hemma med pappa istället och jag ska läsa ett år på folkhögskola till färdig journalist.
Jag tror att jag vill bli journalist för att jag vill veta så mycket som möjligt om allt möjligt. Jag har svårt för att låta en fråga förbli obesvarad. Så sent som igår googlade jag fram vad egentligen skillnaden är mellan kommunstyrelse och kommunfullmäktige ... Nördigt, något!
Jag är egentligen ganska nördig överlag, men jag är nog vuxen att inte skämmas för den jag är. Och jag har inte tid att låta det ta överhanden totalt ... jag har en vardag att hantera.
Men när jag väl får ge utlopp för mina nördiga sidor kan jag gärna sätta mig och spela World of Warcraft. Jag är nog mest en glad amatör på det området. Och egentligen något för gammal tror jag. Men det är en skön avslappning och en billig hobby tycker jag ... vi, ja min sambo spelar också och är ganska mycket bättre än mig ;)
Annars kan jag gärna spela något sällskapsspel typ frågesport eller lösa korsord. Allt för att bevisa för mig själv hur allmänbildad jag är ... Men det är ju tyvärr så att ju mer man vet, desto mer vet man att man inte vet.
Varför ska ni då läsa denna blogg?
Jo för här kommer jag nog att avhandla det mesta ... allt mellan vardagens bebistrivialiteter till stora politiska frågor som jag kan uppröras över. Förstås framställt med cynism, sarkasm, ironi och humor.
Jag ska försöka vara så personlig jag kan, utan att för den skull äventyra mitt och mina näras privatliv.
Till sist, en liten lista med saker jag/vi insett så här med första barnet:
- Tvättmaskin är nödvändigt, alltid! Tro aldrig att du ska kunna få en tid i tvättstugan när du behöver den.
- Barn växer ... och växer ... och växer ... Ta vara på varje dag, för du hinner ändå inte med!
- Förkasta aldrig hjälp som du erbjuds. Om svärmor erbjuder sig att hjälpa till med städningen så tackar jag ödmjukt JA TACK!
- Bebisar bryr sig inte om sakerna är nya eller begagnade. Så varför ska du göra det?
Ja visst, har du råd så ... knock yourself out! Men skuldsätt dig inte för livet bara för att du tror att bebisen måste ha nytt av allt.
- En stor släkt är en tillgång. Just när vi bet ner naglarna till nagelbanden över att vi skulle behöva köpa en ny bilbarnstol för 3 000, ringde min kära mor och sa att min kusin hade en bilbarnstol över, precis en sån som vi behövde!
- Egna barn och andras ungar, så sant! Jag hade inget negativt att säga om andra mammor i min närhet som fick ta till ersättning för att barnet skulle få nog med mat. Men att min egen son skulle behöva ersättning, NÄÄÄ!! Kan det verkligen vara bra för mitt barn?
- På tal om ovanstående - håll er borta från magsjuka!! Kan inte sägas nog många gånger. Det kändes otroligt surt när bröstmjölken nästan sinade på grund av en ytterst förjävlig magsjuka.
- Även små bebisar har ett otroligt minne. Ekel var sur på farmor en hel vecka efter att hon fått assistera vid vaccinationen.
- Man kan bli hjärntvättad av vilket dåligt tv-program som helst ... Nu har jag nästan, men inte helt, börjar följa "7th Heaven" ... ni vet det där otroligt präktiga programmet om en prästfamilj i Kalifornien med sju hundra moralkakor i varje avsnitt och konsekvent "inget sex före äktenskapet", helst ska de inte ens sova i samma rum före de har gift sig. Men det är ju mysigt!
Det var lite om mig. Fyll gärna i min lista om ni har några egna insikter som småbarnsförälder som ni vill dela!
Keep on reading!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar